// Amanda


Jag minns det som igår när du och jag sprang, sprang så fort för att komma bort från allt så fort som möjligt.
Men idag har både du och jag insett att vi inte kom dit vi ville, att vi stod och trampade på samma ställe.
Både du och jag insåg att man inte kan springa ifrån sina problem. Men ändå fortsätter du springa.
Om du inte kan se saningen i ögonen så kommer du alltid att stå på samma ställe och bara trampa, du kommer aldrig att kunna komma dit. Dit där vårat mål var.
Men ju mer jag ser mot målet desto mer bleknar det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0